Hverdagsmuseet - Søstedvej 19 - 5792 Årslev - 40221275 - else-marie@syssel.dk

Vi havde næppe kunnet ane, at der var så mange spændende ting, og vi er rigtig glade for at være betroet den fine samling, vore gæster nu kan nyde godt af.

Det ældste er et Eastman Kodak fra 1897 og det yngste et Zenith 3, der produceredes 1960-1962 i USSR og var i nogen grad en kopi af et Leica kamera. Zenith kameraet er i en kvalitet i særklasse, og har været bekosteligt at fremstille, og det er sandsynligvis forklaringen på, at det kun blev produceret i en meget kort årrække.

Museets udstillinger dækker nu en stor del af udviklingen på området, fra de første år med glasplader til moderne digitalkameraer.

En stor tak til Jan for den flotte samling.

Jan skriver:

Mitt liv med kamera.

Redan som liten blev jag medveten om fotokonsten, då som fotomodell vid min moders fotograferande. Så småningom växte jag upp och fick låna min mors lådkamera. Min önskan var dock att bli ägare till en egen kamera. Av olika anledningar dröjde det, men när jag fått min första anställning och fast inkomst kunde jag skaffa mig en egen kamera. Det blev en bälgkamera med negativformat 6X9 cm. Det var en för den tiden modern kamera. En arbetskamrat gav mig de första lektionerna i framkallning och kopiering.

Jag som fotomodell.

Det första fotot jag tog med denna kameran var ett självportätt. Sedan blev det foton på allt möjligt. Fotoutrustningen utökades med lämliga tillbehör. Något senare gjorde mina föräldrar en tillbyggnad på sitt hus. Det blev en mörk skrubb över sedan oljetanken kommit på plats. Denna skrubb passade utmärkt att inreda till mitt första fotografiska mörkrum för svartvita bilder. Jag läste fototidningar och gick på fotokurs för att lära mer.

Min första bild med den nya kameran.

1962 beslöt jag mig för att sluta röka. De pengar jag sparade använde jag till att köpa en ny kamera. Denna gång blev det en systemkamera, dvs med utbytbara objektiv, med småbildsformat, vilket efterhand som tekniken utvecklats blivit det vanligaste formatet på negativen. Med denna utrustning kunde jag även ta diapositiva bilder, så kallade diabilder. I och med att det fanns 36 bildrutor på filmremsan i stället för 8 behövde jag inte byta film så ofta. Efterhand förbättrade jag också min utrustning med bättre kameror.

Jag fortsatte att lära mig mer och fotograferade både här och där. Så småningom blev jag även ombedd att hålla fotokurser för ett studieförbund. Detta gjorde att även jag lärde mig mer, så att jag slutligen startade en lite fotorörelse på fritid. Jag och min familj hade under tiden skaffat villa där ett par förrådsutrymmen redan i byggstadiet inreddes till mörkrum. Min fru var hemma och kunde betjäna kunder som lämnade in filmer för framkallning och kopiering. Det blev en hel del festfotografering, brudparsfoto, industrifoto och annat som hör fotobranschen till. Förutom detta gjorde jag två bildserier om Linnés resor, en i Skåne och en på Öland.

Förpackningsmaskin klar för leverans.

Så småningom blev det vanligt att folk själva skickade sina filmer till postorderfirmor. Då försvann lönsamheten och jag avvecklade firman. Fotograferandet fortsatte nu endast det som jag själv hade intresse av. Men den tekniska utvecklingen hade inte avstannat.

Snart nog kom de digitala kamerorna och datorerna.

Nu behövdes inget mörkrum utan man kunde sitta vid sin dator, titta på, bearbeta och skriva ut bilder.                 

Engelsk pelargon

Under alla år har jag samlat på mig en del olika kameror som visar lite av utvecklingen. Några av dem har jag själv använt, andra har jag fått eller köpt som kuriosa.